that id never die alone

Är det inte konstigt hur svårt det är att ta vara på tiden och leva i nuet? Eller är det bara jag? Jag saknar alltid en annan tid i mitt liv, men när den tiden faktiskt hände och var nuet var jag inte nöjd ändå. Jag älskar de ögonblicken jag faktiskt lever i nuet och tar vara på stunden, det är då livet är som bäst. När lycka sköljer över mig och jag inte kan hjälpa att le. När allt är perfekt och jag vill stanna i det ögonblicket för evigt. Men oftast känner jag inte så, oftast vill jag desperat tillbaka till ett av de ögonblicken, när jag var lycklig och allt var perfekt. Livet är inte perfekt och jag glad för att det inte är det, det skulle vara hur tråkigt som helst. Men ibland skulle det vara skönt att ta en paus från all ångest och allt ovetande och få gå tillbaka till ett av de där ögonblicken livet är värt att leva för.

A