Ibland är livet läskigt. Så läskigt och oförutsägbart att jag får sån ångest att jag inte kan andas. Ibland är det så underbart att det ända jag vill göra är att hoppa runt i cirklar och le tills kinderna gör ont (som konstigt nog alltid händer helt utan anledning totally random). Det är blandingen av det som gör livet intressant och värt att leva. Man måste ta chanser och våga. Förändring är key. Iallafall för mig. Jag kan inte stanna på samma väg. Bara tanken på att göra nåt för resten av livet skrämmer mig något otroligt. Jag tror det är därför jag fortfarande inte vet vad jag vill göra när jag blir stor. Inget låter tillräckligt kul för att göra i 40 år. Jag vill göra allt! Jag får alltid känslan av att vara fast. Jag känner mig instängd och kvävd om jag stannar för länge på ett ställe. Jag måste ut. Därför flyttade jag till LA. Totalt spontant beslut. Jag kunde inte bestämma mig om jag ville stanna i Santa Barbara eller inte, till slut slutade jag tänka och flyttade. Helt plötsligt bodde jag i LA och började ett helt nytt kapitel i livet. Jag måste hitta ett jobb, lära känna nytt folk (även fast flera jag känner också har flyttat hit), börja om från början. Jag har ingen aning om vad jag vill eller vad framtiden tar i åtanke för mig. Samtidigt som jag saknar SB och tryggheten med att veta att jag har skola och iallafall några månader framöver planerat så känns det inte helt fel att ha flyttat hit heller. Även fast jag inte ens vet vad som kommer hända nästa vecka. Allt ordnar sig alltid. På ett eller annat sätt.
A
No comments:
Post a Comment